Vättersö, någon av de första dagarna i maj:
O: Vad är det som är grejen med den där Norén-boken egentligen?
Jag: Jag vet inte. Det ändrar sig hela tiden. Jag vet bara att jag inte kan sluta läsa den. Att jag saknar den varje gång jag måste lägga den ifrån mig. Det är nånting med att bli upptagen i en hel värld, indragen i ett helt medvetande. Det är nånting med hur han rör sig mellan rucolapesto och döden.
O: Ungefär som du.
Jag: Och ganska många andra som också rör sig i Stockholm just nu, och tänker på rucolapesto och döden lite omvartannat.
O: Så man kan säga att den där boken ger en ganska bra bild av hur det är att vara människa i Stockholm i början av 2000-talet?
Jag: Ja. Ja, så är det nog.
Annina
