Nej, jag talar inte om paniken på börsen, utan om den verkliga bankkrisen. Krisen för landets banker består ju nämligen i att de fortfarande har människor som har mage att våga besöka dem. The nerve!
Redan när man går in genom dörren på bankkontoret möts man av en amper dräktklädd kvinna som frågar:
"Och vad är ditt ärende?"
"Betala en räkning", mumlar bankbesökaren skamset.
Ovettet låter inte vänta på sig.
"Du VET väl att man kan göra ALLA bankärenden på INTERNET numera?"
Bankkontoren har blivit ett slags uppsamlingsplatser för samhällets utstötta, en plats dit de stackars satarna kan gå och skämmas riktigt ordentligt. Gamla, fattiga eller alkade (eller alla tre på samma gång), personer som av någon anledning inte har INTERNET och därmed är uteslutna ur den samhälleliga gemenskapen. Jag var på banken idag och medelåldern var cirka åttio, gamlingar som höll hårt i sina postutbetalningsavier. Pensionärerna, denna oönskade paria som bankerna har varit tvungna att ta över nu när den sociala inrättningen SVENSK KASSASERVICE har lagt ner.
Och alla, varenda liten tant och farbror och yllo fick samma fråga i dörren: "Och vad är DITT ärende?"
Och alla små tanter och farbröder och yllon fick böja ner huvudet i skam, för de hade ju inte INTERNET och inte kunde tydligen deras BARN hjälpa dem heller, vad är det för barn som inte ens kan hjälpa sina gamla föräldrar med räkningarna såg man att bankpersonalen tänkte när de med trött min tog hand om panschosarnas inbetalningskort. Man riktigt såg hur bankpersonalen skämdes den också fast på ett lite annat sätt , en gång var det minsann FINT att jobba på bank, och här står jag nu i min marinblåa dräkt eller min polyesterkostym med framgångsfrippan välkammad och tvingas ta hand om SAMHÄLLETS BOTTENSKIKT, ja, det var ju knappast vad jag hade väntat mig när jag gick ekonomlinjen.
Sällan visar de sociala skillnaderna sitt fula tryne så mycket som på banken år 2008. Allt talar sitt tydliga språk: går du fortfarande på banken är du en LOSER.
Jag tänker lite på Hasse Alfredsons gamla sketch, den där om gubben som har sina pengar i madrassen, och för säkerhets skull har han madrassen inlåst i ett bankfack. Många äldre människor, sådana som inte växt upp i sms-lånens tid, har fortfarande respekt för banken. Banken är något viktigt, ett slags underavdelning till staten kanske. Att gå till banken är något stort, det är bara om man går till banken som man kan lita på att ens räkningar blir betalade.
Men bankbesökaren idag får känna sig som en "bikiniklädd turist i en katedral" som min vän John nyligen uttryckte det. Jag vet inte om bankerna jobbar på att utrota sig själva genom att erbjuda så dålig service och så lite gästvänlighet som möjligt. Det lyckades i alla fall för Svensk Kassaservice.
Annina
