(Bilden föreställer Karl XIIs dödsmask och kranium)
Hej alla vänner och fiender, det var ett tag sen sist. Anna har flyttat till Skåne (jag har inte förlåtit henne än) och börjat sitt nya heltidsjobb på Sydsvenskan och själv har jag lidit av svår bloggtrötthet, till den grad att jag planerat att helt sluta upp med den här verksamheten. Alla jag känner som bloggar eller bloggat vet vad jag talar om - en dag är det plötsligt bara inte kul längre. Det kuliga kan komma tillbaka, eller det kan försvinna helt, man vet inte. Men en pliktskyldig bloggare som bara bloggar för att den måste är sällan kul att läsa. Entusiasmen måste liksom finnas där, annars blir det inte bra.
Paradoxalt nog var jag samtalsledare för ett halvdagsprogram om litteraturbloggar på Göteborgs stadsbibliotek förra veckan (jag vill dock poängtera att vi aldrig sett Shampoo Rising som en litteraturblogg, att där sedan har råkat slinka in en del litteratur beror väl på att det är vad jag jobbar med större delen av tiden) och var t o m tvungen att förklara min bloggtrötthet inför publik. "Jag blev väldigt trött på mitt bloggjag", det är den främsta förklaringen jag kan komma på. Jag tror att de flesta bloggare - ja, de flesta skribenter - vet vad jag talar om. Om man har minsta läggning för att bli trött på sig själv är det självcentrerade bloggandet ständigt en riskfaktor.
Men vad fan, det är snart vår. Jag gör ett nytt försök. Kanske Anna också, vi får se. Hoppas det. I alla fall ska vi båda försöka återkomma med gemensamma kollektivbloggar ibland framöver - det är en form vi fortfarande gillar.
Lusten börjar återvända, kort sagt. Och några av skälen till att jag bestämt mig för att blogga lite igen finns i ovanstående poster.
Annina
