Sportstugan, en vacker sommardag då alla fönster var hela och det inte läckte in någonstans.
Min kompis A. håller på att sälja sin sportstuga. Jag blir lite olycklig varje gång jag hör om det, eftersom jag själv tycker att det hittills bästa (och utan tvekan det vuxnaste) jag någonsin gjort var när jag tog ett banklån och köpte mitt pyttelilla älskade sommarhus för sju år sen. Hur kan NÅGON vilja sälja sin sommarstuga, tänker jag därför och glömmer att A. i själva verket har lite för mycket annat att hålla reda på i sitt liv för att ha tid att upprätthålla en sportstuga, hur fin den än är.
Det är ingen lallande ände på hur mycket jag älskar det där lilla huset och hur hysteriskt mycket jag längtar dit under de fem långa månaderna varje år när det pga is och ingen landförbindelse inte går att vara där. Nu har precis vårsäsongen börjat, jag har varit ute och säsongsöppnat huset och allt var, förutom några ej avhämtade dasstunnor och en läckande vattenpump lika bräkande idylliskt som vanligt.
Det är sådana stunder man minns när man tänker på hur otäckt privilegierad man är som har ett hus (om än litet och rätt skruttigt) i skärgården. Solstolsvärme på dagen och ett glas vin i kvällssolen på trappan. Brasa i öppna spisen. Såna lifestyligt omoraliska saker. Man tänker däremot mindre på paniken som sänker sig över en när en granne ringer och säger att de använt 100 liter vatten för att släcka en eld på tomten som ens sambo har orsakat när han rakade ur öppna spisen. Eller känslan när man inser att taket håller max, absolut max ett år till innan det måste läggas om.
Eller som nu i morse, när en okänd vänlig själ ringde och talade om att sovrumsfönstret blåst upp och är helt krossat ända in i fönsterbågen, och att huset därför sedan cirka 10 dagar är fritt exponerat för aprilregn och snö. Denna dag som enbart skulle ägnas åt att förbereda ett seminarium till ikväll, har i stället blivit en dag då jag desperat ringt runt till glasmästerier i skärgården, bokat taxibåtar, letat husritningar och häftpistoler och insett att jag på något sätt måste hinna ut och handla byggplast innan klockan sex.
Dagens i-landssensmoral: Det behöver inte nödvändigtvis vara fel att vilja sälja sin sportstuga. Sommarhus är fantastiska, men de kan vara jävligt jobbiga och dyra i drift.
Annina