Hej, jag befinner mig i Mikael Niemi-land. Alla ser ut som i Norrlands Guld-reklamen minus Pontus Gårdinger. Skillnaden är bara att här är dom på riktigt, inte castade av en stockholmsk reklambyrå.
Jag känner mig fruktansvärt stockholmsk när jag är här. Jag beter mig som en klassisk turist; beundrar allting, tänker att livet här uppe måste vara skönt och liksom mer avspänt än hemma i Stockholm. (Jag vill poängtera att jag aldrig har varit här på vintern.)
Det är vackert här uppe, otroligt vackert. Kalixälven glittrar utanför mitt fönster. Igår plockade jag ett ton svamp. Skogarna är också på riktigt här uppe. Sådana där skogar som Kerstin Ekman skriver om i sin nya bok. Dom har vattenfall också: Jockfall är bland det mäktigaste jag sett.
Jag har en ansenlig del av årets svenska skönlitterära utgivning med mig. Men eftersom jag sitter i en jury vars arbete intensifieras för varje dag kan jag inte säga så mycket om det jag läser.
Här är huset där jag sitter och läser:
Inte så många uppdateringar från mig den närmsta veckan kort sagt. Hoppas det sätter pressen på Anna lite, hehe. Nä, vi sa faktiskt när vi startade den här bloggen att vi inte skulle pressa varandra till att göra inlägg. En blogg får inte bli ett dåligt samvete, då slutar den genast att vara rolig.
Annina