Här är en bild av Liberaces walk-in-closet. Jag lovar att han aldrig hade sådana här problem. Men så behövde han aldrig läsa upp nominerade Augusttitlar inför 75 kulturjournalister heller.
Hej igen, den här veckan ska det tamejfan bli uppdateringar av. Ohygglig arbetsbelastning, kräksjuka och viss allmän förstämning har gjort att Shampoo Rising lämnats inaktiv en vecka (ja, och Anna är fortfarande på bröllopsresa och kan därför inte heller räknas med),
Så för att komma igång - när man inte har skrivit här på ett tag framstår ingenting som intressant nog att skriva - så skriver jag nu en fulblogg om ett trivialt (skulle i alla fall vissa säga, jag tycker alltså inte att det är det) problem: Om två timmar ska jag läsa upp de Augustnominerade skönlitterära titlarna på en presskonferens på Postmuseum, och bortsett från att jag är orolig att jag ska börja fontänkräkas rätt ut mitt i en tjusig motiveringsformulering (som tjejen i den där Youtube-filmen, hon som gav "mensvärken ett ansikte" som cirkulerade för några veckor sen - jag är fortfarande inte riktigt frisk från den vidriga kräksjuka jag haft i helgen) så har jag ett stort överhängande problem: jag har fan ingen aning om vad jag ska ha på mig. Jag inbillar mig att man ska se lite strikt ut, inte för fashion (som om jag någonsin såg särskilt "fashion" ut, när jag försöker vara fashion med dagens mode ser jag bara ut som en tälttant) men inte för strikt heller, om ni hajar. Det hela är så idiotiskt, för ingen, absolut ingen kommer att tänka på vad jag har på mig, för alla är bara intresserade av de nominerade titlarna. Men ändå, jag ska de facto stå där och stamma inför kanske 75 personer varav många har kameror.
Den lilla svarta? För strikt och boring. Något färggladare eller rentav mönstrat? För kulturigt. "Något med dräktjacka" föreslog O i går, men jag äger inga dräktjackor längre eftersom jag blivit för fet för mina gamla. Absolut ingenting med scarf eller sjal, det är kulturkvinna rakt av. Stora örhängen eller andra smycken bör givetvis också undvikas.
Nu börjar klockan bli mycket också. Om en timme ska jag vara där och "repetera". Håll tummarna för att jag inte kräks medan jag står där och läser.
Annina