Alla som på något sätt arbetar med kultur i Sverige kan nu känna sig lugnade. Johan Stael von Holstein kommer att gå in för sitt nya uppdrag i Kulturrådet med hela den lyhördhet och ödmjukhet som ett ansvarsfullt uppdrag kräver. Vi citerar:
Denna definition (Johan har läst innantill vad ordet "skönande" betyder, red.s anm.) visar på två systemfel hos den svenska kultureliten:
1.
De sysslar "ENBART" med en sak, det vill säga att de, liksom så mycket
annat i det svenska samhället, är enormt segregerade och inskränkta.
Därmed är de exkluderande, bidragande till ökad segregation, minskad
kreativitet och dynamik i samhället. Vad kan vara värre än detta just i
kultursammanhang? Kultur som bör och skall tillhöra alla och verka för
integration! Kultur, som är bryggan mellan människor! Kultur, som skall
lyfta alla medborgarna och därmed hela samhället!?
2. Snobberi. Ett översittarsläkte som ser ner på andra. Behövs vidare fabulering?
(Sällan har det känts så skönt att vara snobb som just nu. KULTURSNOBB - vilket vackert ord.)
Nå, vi citerar vidare - och särskrivningarna är Johans, inte mina:
Det är förfärligt, men ingenting har hänt i den svenska socialismen sedan de mörka 70-tals dagarna, ingenting. Där har allt stått still sedan man hyllade Lenin, Brezjnev, Pol Pot, Castro och alla de andra massmördarna som förtryckte, tvingade i fattigdom och berövade 100-tals MILJONER människor sin frihet. Dessa sosselegender mördade flera 10-tals miljoner och förhindrade världen, under ett halvt decennium, att globalisera och sprida frihet och rikedom till fattiga länder. Dessa figurer står fortfarande som ideal för de svenska socialisterna, som i sin tur, är grunden till varför Sverige fallit från att ha varit världens näst rikaste land till att vara ett land bland B-nationerna.
Man får säga att det verkar inte ha hänt så mycket inom den mer rättshaveristiska delen av högern heller. Till exempel använder de sig av exakt samma gamla argument som de gjorde på det "mörka 70-talet" oavsett vilken del av Sveriges samhällsordning det är de skall kritisera. Alla svenska socialdemokrater älskar Lenin och Pol Pot och gillar förstås också massmord. "Så ni vill inte ha höjda priser på SL-kortet? Ja, det är TYPISKT Pol Pot-Sverige". "Är ni emot avgifter på bibliotek? Stalinister!" Givetvis nämns Vilse i pannkakan också - detta snart 40 år gamla barnprogram som människor av von Holsteins typ alltid tar till när socialistmörkret i Sverige skall beskrivas.
Och givetvis, alltid, alltid, utgår man från att allt som har med kultur att göra av hävd har vänsteranknytning. Att alla kulturutövare, ja, alla som över huvud taget intresserar sig för kultur, röstar på vänstern. Jag kan, efter ganska många års erfarenhet av Sveriges kulturliv, garantera att så inte är fallet. Men fortsätter regeringen i den här takten kommer vi alla snart att tvingas bli Pol Pot-anhängare på riktigt.
Om det inte var så tragiskt för kulturen skulle det vara fruktansvärt komiskt. En dylik dumretorik av von Holsteins sort går möjligen hem på golfbanan eller i näringslivets sunkigare kretsar, men knappast om man skall kommunicera med kulturutövare. De består nämligen till stora delar av tänkande människor.
Skynda er på och läs hela inlägget på Sourze.se, för snart kommer någon frisk människa - t ex Kulturrådets nye ordförande Mats Svegfors (som är något i dessa dagar så sällsynt som en intellektuell och humanistiskt orienterad moderat - en kulturkonservativ av den sort vi så förtvivlat mycket behöver i dessa vulgoliberalismens dagar) att säga åt honom att ta bort det. Om jag var han skulle jag i alla fall göra det. För det tyder inte på så värst mycket omdöme av en blivande Kulturrådsledamot att bemöta kritiken med alla taggar utåt och långa rättshaveristiskt obalanserade krior på Sourze.se. Det ser helt enkelt inte särskilt bra ut.
Annina