Plats: M/S Sjöbris
Förutom Shampoo Rising-kollektivet medverkar även O, även känd som Skogis.
Shampoo Rising-kollektivet har kick off-helg i skärgården och summerar på hemvägen ett antal delikata ämnen, varav här nu följer ett axplock:
Cafés modepris. Kleerup. Exakt vad är Kleerup, och måste vi bry oss? Titiyos nya look: modeikon eller bara tungt medicinerad? (O tycker det är fint att hon ser så deprimerad ut.
Anna: Hur fan kan Kleerup bli Sveriges bäst klädda man?
Annina: Jag trodde Kleerup var ett galleri.
O: Kleerup. Det känns väldigt svenskt.
Anna: Det känns väldigt Stockholm. Väldigt Musse Hasselvall.
O: Vem fan är Musse Hasselvall?
Anna: Han är en brottare som gjort tv-karriär tror jag. Han blev för övrigt Sveriges bäst klädda programledare. Han har snötvättade jeans. Och Mini Andén blev Sveriges bäst klädda svenska kvinna. Fotomodellen. Undrar lite vari utmaningen ligger när man väger 2 kilo och är 1.80 lång. Kan inte en fet person bli Sveriges bäst klädda människa?
Annina: Syftar du på oss?
Anna: Nej, nej! Jag har skitrisig stil just nu. Kolla bara på mina skor. Ser du nu vad jag menar med svennegympadojor?
O: Nej. Det är bra att det är Timberland.
Annina: Om du hade en Konsumkasse i stället för din svenskt Tennbag skulle du se ut lite som den tokiga tanten jag såg i Åkersberga igår.
Anna: Jag vet. Jag har fullkomligt tappat greppet. Fast hade jag haft ett par normala skor skulle jag inte sett galen ut. Jag har ju puffy sleeves t ex.
Annina: Ibland stöter man på folk som tror att vi är modemänniskor. Haha, de skulle se hur vi ser ut. Vad är ditt senaste klädinköp?
Anna: Det är… faktiskt ett par stövlar på Gudrun Sjöden… Det är sant! Dom är superschyssta! Dom är lösa i skaftet utan att vara tjackhorastövlar.
Annina: Ska vi byta ämne nu?
Anna: Vi behöver mera öl.
Annina: Ja, en Pale Ale till. (Anna går och köper)
Anna: Nu kanske vi kan ha ett trevligt matsamtal.
Annina: Vad ska vi säga om mat då? Shit, är vi redan i Waxholm? Vad retar vi oss på när det gäller mat?
Anna: Människor som hävdar att fullkornspasta är gott. Det enda som funkar är spaghettin. Fullkornspenne är en abomination.
Annina: Jag retar mig på all frukt som ska vara i maten nu. Det är jätteäckligt med frukt i maten i nio fall av tio.
Anna: Jag tycker det är gott med russin och aprikoser i indisk mat. Vi var och åt på Shanti, de hade ett naanbröd med aprikos, kokos och honung. Det var skitgott. Och äpple kan funka i vissa rätter.
Annina: Det håller jag med om. Syrligt äpple.
Anna: Vilken frukt är det som inte funkar då? (tar upp O:s bok.) Oj, vilken Skogisbok! Det är från Fritz Langs Metropolis på omslaget.
Annina: Ananas är den värsta frukten.
Anna: Du tycker alltså inte om Hawaiipizza? Det är ju jättegott! Salami och ananas är jättegott. När jag bodde i Lund brukade vi ta hämtpizza från ett ställe som hette Vipeholms Pizzeria. Dom hade en pizza som hette Caruso, som hade just salami och ananas.
Annina: Jag tycker det låter rätt äckligt.
Anna: Det får inte vara en italiensk salami, utan en svennig vitlökssalami. Sån som man köper på ICA som heter typ… ”svennig ICA-salami”.
Annina: Jag fattar. Men jag är ändå tveksam till ananasen. Det är så sött.
Anna: Då tycker du inte om ungkarlsrätten heller?
Annina: Ungkarlsrätten?
Anna: Ungkarlsrätten är: tunt skivad kassler, gärna ICAs vinmarinerade. Det är sant! Och sen så lägger man på en skiva ananas och någon ganska stark ost. Sen gratinerar man det i ugnen. Det är viktigt att hälla ut lite av ananasspadet också…
Annina: Å, vad äckligt!
Anna: Det är rätt gott faktiskt.
Annina: Äter ni det ofta eller?
Anna: Vi har gjort det typ två gånger som en humoristisk middag. Men det viktiga är inte med ännu: det blir ju värre. Eller bättre, beroende på hur man ser det. Det ska nämligen dessutom vara pulverbearnaise och kokt ris till. Detta är en ungkarlsmiddag. Det är gott på flygplansmatvis; ganska processad men ändå härlig.
Annina: Flygplansmat är ju gott! Men man får ju aldrig flygplansmat nuförtiden.
Anna: Jo, om man flyger till USA. Och jag fick en jättegod pizza på KLM en gång.
Annina: Jag kommer aldrig mer ha råd att flyga till USA. En gång fick jag en fet skiva chèvre på KLM. Det var tider det.
Anna: Känner man inte att chèvren är lite på väg tillbaka?
Annina: För mig har chèvren aldrig varit borta. Jag är en 90-talsmänniska i själ och hjärta.
Anna: Det är jag med.
Vi övergår till att prata om Robyns fullständiga överexponering i media.
Anna: Jag vill inte läsa fler artiklar om Robyn. Jag tycker å andra sidan inte om någon musik som är gjord efter år 2000, typ.
Annina: Robyn fanns väl ändå ganska långt innan år 2000?
O: Så där kan man ju inte hålla på.
Anna: Det kan man visst. Jag är rabiat.
(Tystnad)
Anna: Ska vi prata lite om Jon Jeffersonboken då?
O: Det kanske inte är så lämpligt om du ska recensera den i morgon.
Annina: Nej, kanske inte. Men då får väl ni prata om den i stället.
Anna: Pseudonymerna är nästan det roligaste. Annars får jag ångest och vill flytta ut på landet.
Annina: Jag har identifierat de flesta tror jag. Men jag undrar verkligen vem Ewa Hawkins är. Fast jag har inte så mycket koll på filmmänniskor.
Anna: Euuua… Den här ölen är jättegod.
(Sjöbris glider förbi Waxholm)
Anna: Min pappa höll på att få jobb här, men valde Laholm. Jag tyckte Waxholm lät som en lite fräsig förort till Stockholm.
Annina: Det är den väl också. Olle Ljungström är från Waxholm, t ex.
O: Jag sätter mig där borta och läser i stället. Det är lite svårt att koncentrera sig när ni bloggar.
Shampoo Rising-kollektivet
EDIT:
Annina: Fan vi fick inte med något om Odd Molly.