Det här inlägget går att sortera in i facket livsnjutarblogg. (Ni som vill ha angelägna politiska utspel kan alltså genast surfa vidare.) Men frågan är om tomatsås ska klassas som lisvnjuteri? Snarare är det en livsnödvändighet. Under perioder även ett livets nödtorft: min sista termin i Lund, hösten 1996, hade jag inget studiemedel (det hade jag partajat upp under sommaren medan jag låtsades läsa socialantropologi) och gick huvudsakligen omkring och prokrastinerade min flytt till Stockholm. Den enda kost min budget tillät var 1. blodpudding och 2. tomatsås. Blodpuddingens versatilitet är högst överdriven, men tomatsås funkade till allt från tillbehör till rostat bröd till spaghetti till soloföreställningar som soppa. En burk tomater blev sås till minst två dagars middagar, och en blodpudding kunde räcka en hel vecka. Jag behöver kanske inte tillägga att jag magrade en del den hösten - å, så härligt det var. En period hade jag alltid gul lök i, och lagerblad och rödvin, ifall jag råkade ha nåt hemma. Ibland socker också. Sen blev jag foodie-skrämd och slutade med sånt (det var mestadels River Café-bokens fel) och hade på sin höjd bara pyttelite vitlök och onödigt dyr olivolja. En period använde jag bara de burkade körsbärstomaterna från Mutti, som kostade 24 spänn burken på Ica Kungsholmstorg. Det slutade jag med efter att min man tittat på kvittot.
(MORE)
(CONT'D)
Nu, när jag är vuxen och bor i Skåne där man såhär års kan komma över jättelådor med goda tomater (till exempel från Tomatens hus i Kvistofta), behöver jag inte förlita mig på enbart burktomater (även om burktomater alltid är mycket bättre än dåliga färska). Jag har dessutom börjat göra tomatsås i ugnen. Receptet kommer från Hugh Fearnley Whittingstalls vegokokbok och är, förutom att vara enkelt, väldigt bra när man har stora mängder tomater (vi pratar minst 1,5 kilo): man delar tomaterna i halvor, lägger dom med snittytan uppåt i den största ugnsform man har, häller över en eller några matskedar olivolja beroende på antalet tomater, finhackad vitlök och några kryddkvistar. Timjan är bra, både vanlig och citronvarianten. Rosmarin funkar till rätter där det passar, även om det i för stora mängder kan bli lite tvålsmakande. Salt och svartpeppar, eller peperoncino om man vill ha en aningen varmare och starkare sås. Sen in i ugnen på ungefär 180 grader i ungefär en timme, eller tills tomaterna karamelliserats lite: när man petar med en slev på tomaterna ska de kollapsa. Hugh rekommenderar att man silar bort skalen men det gör inte jag, för jag gillar skalen och tycker de tillför bra konsistens, så jag kör dem i mixern istället. Sen ner i burkar och in i frysen för skamfri, ohämmad livsnjutarglädje vintern lång.
/Anna
ps. Om man är intresserad av antioxidanter och sånt – och det är alla över 40 hur mycket dom än eventuellt försöker låtsas motsatsen – sägs det dessutom vara så att antioxidanten lykopen i tomater bara frigörs vid kokning.
/Anna