Ouch, nu har recensionerna på Diana-filmen börjat ramla in i de brittiska tidningarna. Och dom är inte nådiga. Jag har sett den, på Malmö Filmdagar häromveckan. Recension kommer i Sydsvenskan om en månad när den går upp i Sverige, och jag ska därför inte gå alltför djupt in på vad jag tyckte, men man kan iallafall konstatera att biopics är en svår genre. I det här fallet antagligen extrasvårt, eftersom det bara är 16 år sen hon dog och – kan jag tänka mig – eftersom Dianas liv fortfarande överskuggas av hennes död, i synnerhet den där hjärtskärande begravningen med den lilla vita Mommy-buketten på kistan. Min underläpp börjar darra vid blotta tanken. Vissa hävdar att till exempel kulturkritiker alltid blir sämre och blödigare kritiker efter att de fått barn, och barnaspekten påverkar nog konstnärligt utövande på alla möjliga sätt – i det här fallet var det antagligen omöjligt att ta sig an filmen utan att just fundera på hur hennes barn ska må av den. (Tycker jag sådana hänsyn är värda att ta? Vet inte, antagligen, men jag kanske kan få återkomma till det.) Sen har vi det gamla vanliga problemet med biopics: att det ofta blir lite tandlöst och uppradande, skådiskaraoke i peruk snarare än gestaltning av en verklig människa.
Jag har konsumerat min beskärda del av Dianafiktion genom åren: Julie Burchills yviga bok, Tina Browns mer sansade, butlern Paul Burrells tell all-bok, det där Newsweek-numret som gav sig på att skildra Diana så som hon skulle varit om hon fått uppleva sin 50-årsdag (hon hade twittrat, men det misstaget har vi ju alla gjort). Jag var väldigt tagen av hennes död, minns jag. Det var slutet av sommaren och jag bodde i andra hand i en hemsk lägenhet på Götgatan i Stockholm: dagen då jag flyttade in var det en pisspöl i duschen, någon månad senare var badrummet invaderat av flugor. Det var den 31 augusti och jag hade ätit en lite deppig middag: köttbitar handlade över disk och mycket vin, förvisso, men det var nåt med kvällen som var lite avslutat och sorgligt på nåt vis - kanske bara sommaren. Dagen efter ringde min mamma och pratade om först det ena och sen om det andra, och sen sa hon att ”den andra stora nyheten idag är ju att prinsessan Diana är död”. Hade det varit nu hade man ju vetat det betydligt tidigare, men det var ju 1997, och internet fanns på exakt en (1) dator på kontoret. Så jag kollade på TV, och gick ut och köpte nån kvällstidning, och jag minns att jag tänkte att hon ju inte var jätteung iallafall, vilket känns väldigt konstigt nu eftersom hon bara var 36, men hon var iallafall äldre än alla jag umgicks med. Och sen kom begravningen – 16 år sen igår – och den kunde jag inte se, men jag spelade in den på VHS. Och sen satt jag där, framför min lilla 14 tums-teve och sorgefrossade och grät så jag knappt fick upp ögonen efteråt.
Så det är klart att jag såg fram emot Diana-filmen även om den var ungefär vad jag trott: ganska lågmäld, välmenande föralldel, men också rätt mycket kvar på ytan. Men detta måste ändå sägas om Naomi Watts: satan vad hon är bra som Diana. En bit in, när hon gör intervjun med massvis av svart kajal runt ögonen och säger att de var ”three in this marriage, so it was a bit crowded”, var jag tvungen att blinka och ruska på huvudet för att få klart för mig om det var Naomi eller den riktiga ladyn. Jag läste en artikel där Naomi Watts berättade att hon gått runt med en tandpetare i munnen för att kunna efterhärma Dianas minspel och plastik – den var lite konstigt översatt den där artikeln, så jag fattade inte riktigt HUR den där tandpetaren placerats eller gjort för nytta – men oavsett vad så måste det ha funkat, för den där luftiga, lite försiktiga rösten och den väldigt London:eska estuary English-dialekten som var Dianas är på pricken.
Oavsett vad hade arma Naomi Watts superfint smink på premiären – eller jag tror det är premiären, eftersom Go Fug Yourself -brudarna kopplar den här bilden till recensionerna. Kritiker is a bitch men ett bra rouge tröstar mer än man kan tro. http://gofugyourself.com/difugna-09-2013
/Anna
(Bilden lånad från UsMagazine. Det är Naomi till vänster.)