Det här är Torvehallerne: två nybyggda längor saluhallsfröjder på Israel Plads vid Nørreport, med torghandel och långbord utanför. Det har varit en älsklingsplats ända sen jag åt den första kaffeeclairen här för snart tre år sen - inget Köpenhamnsrunda utan ett besök. Gärna Torvehallernes Smørrebröd där de bland annat gör en ljuvlig kartoffelmad (carbslover galore-macka med potatis), eller pizzerian Gorm, eller kaffestället Coffee Collective. Ibland en flarra vin, alltid en billig blomma.
Här i stan har det tidvis rullats kritik i riktning mot glasladorna om att de skulle vara dyra och elititiska, men de invändningarna är lätta att relativisera för alla oss som någon gång betalat över hundra kronor för en löjlig lunchwrap i Östermalmshallen. Idag hade jag just inget att göra – det råder ett slags kvarhängande sensommartorka på jobbfronten – så jag gick ner och köpte jag ännu en bunt georginer (dahlior för er österut) och käkade en lunchtaco och drack en Flor de Jamaica (en hibiskusdricka strösslad med chiafrön) i en nyligen ditrullad lastbil specialiserad på tacos från Yucatan-regionen (påstår dom, jag har ingen aning).
Ett fryntligt danskt fyllo vinglade fram till disken och tog en titt på den församlade kön som enbart bestod av kvinnor och frågade försäljaren – på självsäkert alkoholspritzad danengelska – om anledningen till att han bara hade kvinnliga kunder var för att "the chili makes you so hot". Möjligen insåg han hur lökigt det lät, för han väntade inte på svaret utan örlade raskt vidare till porchettabaren intill. Tacon var kanske inte fantastisk, men billig, god och klädsamt minimalistisk: fläsk marinerat i pomerans, inlagd lök och en limeklyfta. Det fanns en med kalvtunga också, men jag är inälvsrädd och avstod.
/Anna